|
Jag har hamnat i en väldigt speciell levnadssituation på sistone. Det känns som om jag är någon slags karaktär i ett spel. En soldat i ett krig eller någon annan figur i något man tar dödsallvarligt på men som ändå inte riktigt är beständigt. Jag vill inte använda ordet bubbla i sammanhanget (jag jobbar som formgivare på ett IT-företag och det låter så kamikazie-artat att säga så sin egen livssituation) men det känns i alla fall som om jag tagit två steg bort från mig själv och gör något på sidan om som inte riktigt är jag. "Är det här som kallas att bli vuxen?", frågar jag mig själv.
Det är inte det att jag vantrivs med det jag gör. Jobbet betalar jävligt bra, det är extremt roligt och jag får mycket respekt av mina arbetskamrater. Det medför också andra trevliga förmåner: jag flotterade mig fyra månader i höstas på filialen i Los Angeles till exempel. Nej, det som ligger och kliar är att det tar så mycket av min tid.
Hittade nyligen ett gammalt tidningsklipp från en av de två lokaltidningarna i Umeå som intervjuade oss angående vårt förra nummer av Flare. Jag förbluffades över hur mycket jag faktiskt hade att säga om saker och ting. Jag hade faktiskt tid att tänka över skit medan jag fortfarande gick i plugget. Jag hade idéer. Jag hade funderingar som var rätt långt gånga (något som också visade sig i de 10 sidor långa intervjuerna numret innehöll). Numera slår en tanke en lite då och då men den sopas bort lika fort av något annat bekymmer som ockuperar hjärnan. Jag lessen att behöva erkänna det; men min kreativitet är som uppslukad. Uppslukad av mitt arbete, av något som ger en pengar, av något som ger andra pengar. Uppslukad av mammon.
Pretty fuckin far from fanzine-världen, med andra ord. Det jag saknar är att få fördjupa mig i något som verkligen ligger en varmt om hjärtat. Något naturligt och vitalt. Något kreativt och personligt. Och lösningen hittar vi där vi är just nu. Jag tänker låta Flare.nu bli verktyget för att få utlopp för åtminstone en del av den kreativitet som finns kvar sen fanzinetiden. En portal av egensinnig kreativitet tillsammans med Samuel och Thomas. Till att börja med kommer vi vräka ur oss en del krönikor av varierad seriositet och kvalitet. En del gamla texter och bilder kommer publiceras och så småningom kanske jag börjar intervjua igen. Det var ju trots allt ett och ett halvt år sen senast.
Ladies and gentlemen! Det är dags att börja ösa! Dags att hålla sig uppdaterad, uppkopplad, nerladdad! Dags att hitta kreativiteten igen! Dags att låta sig inspireras! Dags att skrika, dansa, hoppa upp och ner i TV-soffan på grund av något så banalt och härligt som populärkultur. Dags att slå ett slag för det vi faktiskt älskar. Dags att koppla in Outkast och Astral Weeks i stereon och bara hamra in orden i powerbooken för att sedan spränga ut dem på nätet genom en luftvärnskanon.
Det är dags nu.
|
|
